Förutom min lite skakiga start här i Barcelona (vilket ju i och för sig var precis det jag hade väntat mig. Eller vänta, nej jag visste inte alls vad jag väntade mig. Hade nog ingen aning alls egentligen, noll koll, var ute och cyklade, pratade i nattmössan, jaa ni fattar.) så trivs jag verkligen så bra hittills! En fjärdedel av tiden här har gått (shitshitshit panikattack), så nu har livet ändå börjat få ett visst mått av vardaglighet. Går upp vid åtta, hoppas att jag överlever den dagliga fighten med varmvattenberedaren. Kommer ut ur badrummet med livet (förhoppningsvis) i behåll, klär på mig och äter mjölk och egenblandad müsli till frukost. Samt dricker cirkus en halvliter te, icke att förglömma! Får alltid lika bråttom framåt klockan nio, då Malin och jag kastar oss ner för de knappa 90 trappstegen och möter Simon i korsningen på väg mot vårt lokala lilla torg. Sedan pinnar vi glatt (oftast) till skolan, har intensiv lektion mellan 09.30 och 11.00, och njuter vansinnigt av den halvtimmeslånga pausen efter. Vid 11.30 kör vi ett megapass till, till 13.00. Det låter futtigt förstås, men det är ändå rätt bra hjärngympa att hela tiden sitta och tvinga in huvudet på fel språkinställning. Lite som att envisas med att spela Mozart på en elgitarr - det går, men med mycket möda och slit, och med en del... spännande resultat haha. Jag har lärt mig massor, verkligen, men inte all så mycket som jag hade velat. Å andra sidan är det som jag hade velat helt orimligt, så jag antar att det jämnar ut sig :p

Back to track, när vi blir släppta på grönbete på eftermiddagen är det tyvärr bara en illusion, för då väntar vanligvist en till två timmars, ibland mer, frenetiskt (?) pluggande. Som de flockdjur vi är glufsar de flesta i sig någon typ av medhavd lunch (läs: pastasallad med tonfisk och ägg. Ungefär.) för att sedan sitta kvar i skolan och tillsammans göra läxorna. Oftast är det några avsnitt i vår rätt så gedigna grammatikbok som vi har att sätta tänderna i. Mas, qué mas, när det är färdigt har man oftast något annat kul och pluggigt att ägna sig åt, som att fixa med de presentationer eller intervjuer vi har varje fredag. Så då droppar de flesta av åt olika håll, går och fikar, hänger på stan, går hem o sover, går o handlar mat, jaaa, vad man nu gör. Oftast är jag hemma runt femsnåret, äter en frukt, läser lite i min bok (snart slut ihoooohiiiohooo), byter några ord med Guido och Malin, lyssnar på musik, tittar på en serie, skypar lite, bloggar... Lagar mat, antingen ensam eller med Malin, eller värmer på rester. Samtidigt försöker jag slänga ihop en vettig lunch inför morgondagen, vilket oftast resulterar i en pastasallad av något slag (inte nödvändigtvis innehållande pasta dock) Och sen disken ja förstås, hrm. Läser på kvällskvisten igenom (ibland i alla fall) de nya ord och uttryck som jag skrivit upp under dagen. Och efter det marsch i min knarrande och metallfjäderrika säng. Eller jaa, saken är väl att den har lite för för få fjädrar för att den ska vara helt jämn, men lite för många för att de ska gå att ignorera.... i-landsproblem!

 

Jaa, ungeför så ser väl en dag ut  här. Inte så särdeles annorlunda och spännande. Utom att jag antagligen knatar lite fler trapppsteg, och får en lite högre dos D-vitamin än gemene kvinna hemma i Sverige. 

 

Som avslutning bjuder jag på mumsig morotskaka. Eller i alla fall en bild på mumsig morotskaka. 

 

 

Och juste ja, en krokodilman också. Han är lite svår att se, men så är ju krokodiler rätt sneaky också.